Att vara musiker i en värld där allt plötsligt släpps fritt i ett himmelskt kaos av internetbaserade tjänster har sina fördelar (och nackdelar). Att dela blandband har väl aldrig varit lättare, det ‘r bara att skapa en playlist och dela den på Facebook så är man klar. En gång (i tidernas begynnelse) fick man vika en hel kväll åt att spela in från vinyl, eller sitta och lyssna på radio, beredd på att trycka rec+play så fort någonting man gillade dök upp. Många (bakåsträvare?) hävdar att det var bättre förr, att det invecklade liksom gjorde det worth while. Varför då? Jag tycker det är ganska skönt att kunna vika dessa inspelningskvällar till annat.

Som musiker finns det både för- och nackdelar med digitaliseringen. Det är ju bra att man enkelt kan sprida sin musik på Spotify, AmazonMP3, Deezer och YouTube. Men det tycker cirka tio miljoner andra band också så det blir ganska svårt att synas i bruset. Nackdelen är ju såklart att musiken finns där så man får svårare att sälja sina alster. Det som är uppsidan är också nersidan kan man säga. Jag ser väl personligen mest fördelar, men så arbetar jag ju också med teknik.

Egna produktioner

En annan otrolig styrka med digitaliseringen är möjligheterna för små band att göra allt själva, Numera har de flesta råd med en dator som har prestanda nog för att spela in och mixa musik och de flesta datorer klarar även av att, i viss mån, klippa videos. Digitaliseringen har gjort det möjligt att göra allt på datorn: spela in, mixa, producera skivomslag, skicka original och distribuera. Fantastiskt, skulle jag vilja säga.

mixer-1631398_1920

Vidare så har ju internet och sociala medier en stor roll i ett litet bands möjligheter att nå ut till nya fans och radiostationer  över hela världen. Man kan skapa kontakter med arrangörer för att organisera turnéer i och utanför Sverige. Ett sådant exempel är hur en kontakt på Facebook blev min kontakt för att kunna få ihop en turné på USA’s östkust tillsammans med Down By Law.

Och så undrar nu varför vi älskar teknik?